klistermärke !?

hade ett intressant samtal med en god vän igårkväll.
Det resulterade i att jag bara ville skriva av mig lite här nu.

Jag tycker inte att det är någonting fel i att vara tillsammans med någon under en längre tid. Jag själv hatar att vara som ett plåster med den man är tillsammans med. Man måste få andas och göra saker ensam, med kompisar, saker man vill själv.. utan att hela tiden gå o fråga sin kille/tjej om det är okej.. eller säga nej till sina vänner för att man BARA "måste" vara med sin kille/tjej. TOFFELskit tycker jag verkligen inte om. HEJ vi är faktiskt bara 18 år.. man behöver fan inte leka GIFTA redan nu.. för tjenamors när ni väl är 30 o vill gifta er, då har ni förstört halva erat liv genom att vara BORING, när ni väl inser hur roligt andra runt omkring har haft det.
Men det är ju bara vad jag tycker. Vissa kanske tycker att det är skönt att ha det såhär. att hela tiden bara vara med sin kille/tjej för att det är mest bekvämt så.
Vissa kanske hinner med både och.. blabla osv.

MEN det var inte detta jag egentligen skulle ta upp. utan detta:

NYKÄR.. du hittar plötsligt någon du fattar tycke för.. ni umgås och hopsan så gick det lite fort och ni blir tillsammans. Men det känns helt okej för båda, för ni vill utveckla detta och se vart det leder. Att vara på G, vara nykär, pirr i magen osv.. har vi ju alla känt till och ärligt, visst är det bland det bästa som finns. Spänningen, kommer det hålla? Kommer det bli något mer? Längtan..

sen kommer bombningen.. Folk utifrån lägger sig i. Känner du ens honom? Fattar inte vad du håller på med egentligen? trodde inte att du va sån...
Folk som själva sitter i ett stadigt förhållande.. som tycker att man ska vara riktigt KÄR innan man blir tillsammans med någon.
USCH på er! Tycker att det är pinsamt. Hur man ens kan säga sånna saker till en vän?.. Varför kan man inte bara säga någonting snällt.. som "oh va kul, vem är han? vart träffades ni? hoppas det går bra:) men ta det lugnt så du inte blir sårad". NEJNEJ.. så kan man ju tydligen inte säga.. utan man MÅSTE såga sönder allt och ställa idiotiska dumma frågor, hacka sönder personen för att man gått fort fram och få den att känna att den gjort det största misstaget någonsin.
Jag tycker att det är förjävligt.

Jag själv är i ett förhållande sen 10 månader tillbaka. Men vi är verkligen inte som plåster på varann. Vi kände inte varandra när vi blev tillsammans, hade bara träffats några gånger. Och titt på fan va bra det gick för oss! Det finns ingenting som slår det här. Jag är så himla kär!

Kärlek är ingenting som kommer vid första ögonkastet, ingenting som man kan "fixa" innan man ska bli tillsammans heller. Kärlek är någonting som VÄXER med tiden man är tillsammans. Så usch va fult jag tycker att det är för folk att sitta och hacka ner på någon annan som bara vill utforska och se vart det leder. Tycker att sånt folk borde kolla på sig själv, se hur tråkiga de själva är.. hur är deras förhållande? har det fastnat i tiden på något sätt? känns som att sånt folk lever på stenåldern och inte riktigt förstår att vi lever i modern tid och korta förhållanden finns också! Känns som att sånt folk ser NER på personer som vill testa sig fram, hitta rätt på det sättet.

Stå upp, lyssna inte på allt skit som kastas på dig. Gör som du själv känner. Livet är för kort för att tänka. Du vet aldrig vad som händer imorgon!